Så här ungefär en vecka efter hemkomst känns resan avlägsen och som från en annan värld, något som hände för hundra år sedan. Men jag ska ändå försöka göra en liten sammanfattning. Favoriterna längs resan var utan tvekan Ryssland och Iran. Inte på grund av hisnande natur eller billiga priser utan på grund av de människor som bor där. Vi kände oss verkligen som välkomna gäster och det gick inte många minuter mellan glada leenden och vänliga hälsningar. Länder där vi inte kände oss fullt så välkomna var Serbien och (tyvärr) Mongoliet.

Det var ju lite tråkigt att Mongoliet inte lyckades prestera så bra på den här fronten. Folket kändes tjuvaktigt och väldigt lite intresserade av att vi var där. Uttrycket ”service minded” kommer nog aldrig att nå dit och det beror inte på att de är fattiga för det var även många andra som ändå välkomnade oss med öppna armar. Det fanns självklart undantag och det här är ju en generalisering men vi ser på de hela med inställningen att det nog är det här folket som behöver mest hjälp.

Resan blev en upplevelse vi aldrig kommer att glömma och som vi rekommenderar alla att försöka sig på. Dra ihop ett gäng och skaffa en startplats för något kommande år. Om ni har några frågor så är det bara att höra av er.

Farväl för denna gång och håll utkik här på bloggen efter den fortsatta videorapporteringen av resterande avsnitt som kommer att komma igång igen så fort det har lugnat ner sig på jobbet något.

Jo, den underbara dagen kom. Dagen då vi såg Ulan Bator breda ut sig bakom en kulle. I ett glädjerus på en nivå man sällan når drack vi några klunkar av vad som skulle föreställa konjak från Tadzjikistan och eldade upp Andreas ukulele.

Väl i staden firade vi i dagarna 2, tog in på lyxhotell och skötte allt pappersarbete för överlämningen av bilarna. Det kändes konstigt att lämna våra följeslagare bakom oss men allt har sitt slut.

Igår anlände alla sina nya uppgifter och äventyr här på hemmaplan, själv sitter jag och inväntar jobbstart på måndag här i Oslo.

Som sagt mer info kommer, nu ska jag hem och frossa i räkor. Allt är inte dyrt i Norge, 18 Kr/Kg!

Del 1 - Starten
Del 2 - Czech out
Del 3 - Till Turkiet
Del 4a - Genom Turkiet
Del 4b - Genom Turkiet
Del 5 - In i Iran
Del 6 - Fran Teheran till Turkmenistan
Del 7 - Turkmenistan
Del 8 - Uzbekistan
Del 9 - Tajikistan

Över lag är vi riktigt nöjda med bilarna just nu, att de klarar av påfrestningarna av de dåliga vägarna så pass bra är helt klart imponerande. Vi har mött flera lag som har råkat ut för svårigheter här i Mongoliet, ett par bilar har voltat och här i Altai står 4-5 bilar i ett garage som har fått så stora problem med bilarna att de varit tvungna att ge upp och åka hem. Samtidigt skruvar några av våra rallyvänner just nu på bilarna för fullt för att komma vidare mot Ulan Bator.

När vi rullade in i Altai tickade trippmätarna på bilarna över på 1500 mil sen starten i England, men fortfarande återstår ca 100 mil tills vi är framme vid vårt mål. Och ryktena skvallrar om svåra flodpassager som har fått lag att ge upp precis på sluttampen. Det känns som att det är nu agnarna sållas från vetet och det är nu våra Dalahäst-skodor ställs inför de verkligt tuffa prövningarna. Vi är långt ifrån i mål ännu, men känslan i bilarna är bra och moralen i gänget skyhög.

Vi vaknade idag också till ett par motgångar. Efter lite småproblem med magar både här och där i gänget var det i morse Hagas tur att fajtas med magbaciller. Han ligger just nu och repar sig med diverse gula piller på hotellrummet innan vi förhoppningsvis kan rulla vidare snart. Sen har tyvärr de mongolska folket visat sig vara mindre vänliga än vi hoppats. För första gången på hela resan så har vi blivit utsatta från stöldattentat mot bilarna. Ett av renhornen på bilarna kapades av på hotellparkeringen under natten och just i skrivande stund medan vi suttit här på internetcafét med bilarna utanför har någon ryckt loss och stulit en av våra kära dalahästar på motorhuven. Ironiskt nog händer detta i Mongoliet, det land vi skänker mestadelen av våra välgörenhetspengar och bilarna till.

Men inget ska stoppa oss nu, nu rullar vi vidare den sista biten mot Ulan Bator!

Vagarna har ar lite lustiga och lika nomadiska som folket. Man kor helt enkelt dar det ser plattast ut och sa siktar man efter kraftledningsstolparna som leder fram till nasta stad. Det resulterar i att det ofta ar fem “vagar” som loper parallellt over stappen.

Forsta delen av resans mal ar natt (Driving to Mongolia) och nu aterstar det bara att ta oss till Ulan Bator for att skanka bort bilarna och forbereda oss infor flygresan hem.

(Att ladda upp filmer kan man bara dromma om har, sa ni far ge er till tals ett tag till)

Vi letade upp en smed som skulle förvandla våra små-åk till riktiga monstertruckar, vilket han också gjorde. Tio cm och några Ladadämpare senare rullade vi ut från verkstan och upp mot bergen. Så här i efterhand så var höjningen av bilarna det smartaste vi kunnat göra, vägarna var periodvis katastrofalt dåliga och kostade oss sammanlagt tre avgasrörsbrott. Två stötdämpshaverier varav det första lagades med spännband och silvertejp tills vi hittade en ”svarka” - alltså svetsare, det andra var att fjädern gick av men det ordnade sig med en ”svarka”. Plus att oljetråget på ena bilen numera ser ut som ett russin, men ilen rullar fortfarande. Naturen hade en hel del att bjuda på, bland annat bergspass på 4600 meter och toppar på över 7000. Vägarna bestod också till viss del av rasade broar eller forsar som vi var tvungna att passera. Bara skymten av våra bilar skrämde nog Tallibanerna för vi såg inte röken av dem … ”tror vi”.

Vi passade så klart på att bestiga en topp som låg ca 4700 meter över havet, alltså 100 meter högre än vad vi redan var på, men en topp är alltid en topp! Jag kan säga att det märks när man anstränger sig på den nivån. Bara att packa upp väskan eller borsta tänderna kunde kännas som en kortare löparunda. Vi gjorde allt för att bota oss mot höjdsjukan där den viktigaste medicinen bestod av Snickers som vi köpt på oss efter rekommendation av FN. (Tyvärr går det inte at lägga upp nya filmer i det här landet så vi gör ett nytt försök i ryssland)

Del 1 - Starten
Del 2 - Czech out
Del 3 - Till Turkiet
Del 4a - Genom Turkiet
Del 4b - Genom Turkiet
Del 5 - In i Iran
Del 6 - Fran Teheran till Turkmenistan